Pastorns tankar

Att vara kristen 

Jag kan nog säga att hela mitt liv och  min person skulle ha varit annorlunda  om jag inte haft en kristen tro. Från att jag var ett litet barn, kanske  alltid, har jag burit med mig känslan  av en varm närvaro. Att någon ser mig  med goa ögon, alltid är med nära, nära.  I varje andetag, varje hjärtslag. Någon  som jag har ett ständigt pågående inre  samtal med. Ibland mer påtagligt,  ibland mindre.  

Jag växte upp i ett kristet hem –missionsförbundare sedan generationer tillbaka – så tron har funnits med som  en självklarhet ända från början. När jag var fyra år fick jag äntligen börja  söndagsskolan som mina äldre systrar. Jag fick del av berättelserna från Bibeln och den bestående känslan från det är att Jesus är min vän. Och att Gud har  skapat världen med allt den rymmer  och att vi ska vara rädda om naturen,  djuren, växterna, vattnet, luften – och  rädda om varandra, vi människor. Vi lekte bibelberättelserna i söndagsskolans sandlåda med figurer av flirtkulor och piprensare, på flanellograf och vi gjorde om en stor papplåda till Medelhavet där vi gjorde som ett akvarium i  lådan med fiskar som hängde i trådar och där ovansidan var havsytan där Paulus åkte båt på sina resor. Vi fick  följa med till olika öar och fastlandet  och vara med om det som hände där i  Paulus och hans medarbetares möten  med olika människor och där den  kristna tron spreds. 

Som äldre har jag fortsatt att leka bibelberättelserna, men mer med fantasins hjälp i bibelmeditationer – där  jag i läsningen och bönen får vara med  i berättelsen, höra, se, känna dofter –  och där jag kan få uppleva att Gud har  något att säga mig i meditationen. Som  att Bibeln är en levande bok och att det liksom inte alltid är jag som läser Bibeln utan att det nästan är som att Bibeln läser mig. 

Tron att Gud har skapat världen ger  mig en vördnad för skapelsen. Vi är  en helhet, vi hör ihop med allt som lever. När jorden har feber påverkar det oss alla. När arter utrotas och den  biologiska mångfalden hotas påverkar  det oss alla. Jag vet inte vem eller hur jag hade varit utan min kristna tro.  Men tron är drivkraften i mitt engagemang för miljö och klimat och jag anar  Gud i varenda människa jag möter. Kanske i blicken. 

Att få vara med i en församling är att  tro tillsammans med andra. Vi har inte  valt varandra, vi är ganska olika, men  tron på Jesus gör att vi hör ihop. För  att bli medlem i en kristen församling  behöver vi inte tro på allt som står i  Bibeln, vi behöver inte gilla psalmer  eller vara extra snälla. Det som krävs  är att vi vill ha med Gud att göra. Och  vi får stötta varandra när livet är tufft.  Som jag längtar efter att få fira gudstjänst fysiskt igen!  

För mig är tro relation, tröst, hopp  och förnimmelsen att jag aldrig är helt  ensam. Jag tror på en Gud som älskar in i varje  vrå av våra liv.

Helena Fhager

Permalänk till denna artikel: https://www.kyrkanibyn.se/pastorns-tankar/

Pastorns tidigare tankar

Jag promenerar genom skogen. Det är mycket snö kvar på stigen, men börjar bli barmark under träden. Jag stannar till en stund och känner vårsolen som värmer mitt ansikte. Njuter. Men minns att samma sol brände både mig och allt som växte i somras. Minns känslan att vakna varje morgon i många månader med klimatångest. …